Matmonstret visar tyvärr sitt fula tryne då och då och jag har inget att sätta emot. Oftast är det på kvällarna då jag tagit sömnmedicin. Jag går som i sömnen och plockar på mig det ena och det andra ur kylskåp och skafferi, går tillbaka till sängen och äter. På morgonen vaknar jag med smulor i sängen och glas och tallrik bredvid och förstår inte hur det gick till, att jag inte hade något att sätta emot.
Jag har gått ned 13 kg ändå, sedan i november. De sista två månaderna har jag dock inte tappat så mycket, det var påsken med alla goda middagar som satte allt ur spel tror jag. Jag skulle vilja tappa 5 kg till, det får väl ta den tid det tar. Och jag får försöka stå emot matmonstret även kvällstid. Det är bara att inse att matmonstret är min ärkefiende.
3 kommentarer:
är det imovane (eller någon av de med samma aktiva ämne som imovane) du äter? (menar det inte som en fråga du behöver svara på) den väcker ivf mitt matmonster till max. stilnoct fungerar utan att väcka något, bara somnar hähehhhhy (det var ju inget roligt skämt upptäckte jag samtidigt som jag skrev den).
tretton kilo är många extra kilo du har burit på. tror själen är gladare när kroppen är i en sund vikt som passar en efter kroppstyp.
sedan jag gick ned har jag inte längre ont i knäna när jag går. jag som inte fattade att det hade med vikten att göra utan bara en släng av kassa knän som vi har i släkten, tills jag gick ned de där tjugo kilona.
skönt att du har den inställningen att de sista kilona får ta den tid de tar.
kramar <3
Det är Zolpidem, Stilnoct hette den när jag fick den i början.
Ja det är skönt att ha tappat så många kilo. Mår mycket bättre fysiskt och psykiskt. Nu kan jag jogga igen.
Hur går det för dig?
kramar
Skicka en kommentar