Lata dagar

Havet. Vinden. Solen (ibland tittar den fram). Bad. Kortspel. Promenader. God mat. Gott sällskap. Tidningen Vi.

Nu är jag ledig på riktigt :)

Det ska vi fira!

Färdig! =D=D=D

Nu lämnar vi grottstadiet...

Har rivit ner våra fina terracottafärgade tapeter. Jag älskade dem verkligen men de har suttit i 14 år, de började bli slitna. Upp på väggarna tapetserar jag nu vita tapeter istället, i matrummet, nedre hallen, längsmed trappan och i övre hallen. Det blir helt annat, så ljust och vackert. Bort med grottan och in med ljuset!

Jag började i måndags, orkar jobba fem timmar om dagen, så det bör vara färdigt på fredag. Det är rätt jobbigt för det är så varmt, jag har verkligen lyckats pricka in värmeböljan ;)

Se upp!

Efter att ha läst en ledare/signerat i DN idag blir jag förbannad. Här skrivs det ur läkarnas perspektiv. Hur de tvingas skriva sjukintyg etc till 'vårdtagare'som simulerar sjukdom och som blir förbannade, hotfulla om läkarna inte skriver det. Hur läkarna tvingas till att vara oetiska med detta fiffel.

Självklart finns det dessa 'vårdtagare' som utnyttjar systemet. De är friska och starka och orkar kräva det de vill ha om de först får ett nej från läkarna. De vill bara ha sin försörjning fixad, men sjuka är de då inte.

Men om man ser till de verkligt vårdbehövande då? Jag är övertygad om att detta kommer att gå ut över oss som verkligen behöver vården, som verkligen behöver ett sjukintyg. Vi som, när vi är sjuka, inte orkar stå på oss. Ska det sluta med att läkarna kör över oss, bara för att känna att de inte skriver ut sjukintyg till alla som ber om det, så att de känner sig tillfreds med att i alla fall säga nej till någon?

Kom igen, bättre kan ni läkare! Läkarna måste stå på sig och säga nej till fifflarna, trots att de kanske förlorar en kund på köpet (de ska väl bara vara glada att bli av med dem!) Annars vet vi inte var det slutar!

Bakvänt

Jag är dödligt trött när jag kommer hem ifrån jobbet. Orkar inte göra någonting. Det håller i sig tills jag lägger mig kl 21. DÅ plötsligt blir jag pigg och klarvaken och kan inte alls somna. Jag behöver ju sova nu, ska upp tidigt imorgon.

Jag skulle behöva en mat- & sovklocka som visade när det var dags för mat och sömn. Däremellan inget matsug och ingen trötthet. Tider som inte går att rucka på, tider som kroppen lyssnade till. Jag tycker visserligen att jag har regelbundenhet i huvudmåltiderna, och att jag lägger mig vid samma tid, men det hjälper inte.

Just nu känns kroppen bakvänd :( (och vad vill den ha 'sagt' med det?)

Jag säger bara tre ord:

EN DAG KVAR =D -->

(Snodd bild)

Zlatans karriär i bilder

1999-2010: Sydsvenskans foton

och så 2012 till Paris Saint-Germain

Läs Jag är Zlatan / David Lagercrantz. Mycket intressant. Han har inte haft det helt lätt den gode Zlatan.

I oktober 2009 var vi i Barcelona och såg Zlatan göra mål för FC Barcelona i mötet med Rubin Kazan i Champions Leauge. Jag hittade tyvärr ingen bild.

Mellan skurarna

Idag blev det bärplockning i trädgården. Mellan skurarna fick jag ihop 3 l röda vinbär, 1,5 l vita vinbär och 3 l krusbär. Jag har kokat sylt i två omgångar. Så imorgon är det dags för pannkakor igen. Nu har vi fyra sorters hemgjord sylt att ta av.

Hälsningar bror Duktig

En till

"The real question is not whether life exists after death.
The real question is whether you are alive before death."
~ Osho

The only way

"Don't seek, don't search, don't ask, don't knock, don't demand - relax.
If you relax it comes. If you relax it is there." ~ Osho

Matsug: go away and never come back!

Eländes elände! Det går inte alls bra med min 'diet'. Frukost, lunch, middag, dessa måltider fungerar. Recepten är kanonbra i min nya receptbok, vi äter alla med god aptit och hyllar recepten - så långt så bra. Men sen mellan måltiderna. Då har jag tänkt ett mellanmål på eftermiddagen, punkt. Problemet är att det blir alldeles för stort. Jag bara äter och äter och äter. Och sent på kvällen är jag vrålsugen likaså, och äter då med.

Totalt får jag i mig alldeles för mycket mat. Jag är sugen på något att äta mest hela tiden, från eftermiddagen och framåt. :(

Jag har en känsla av att jag har regredierat. Jag beter mej som ett litet spädbarn igen. Framåt eftermiddag, kväll bara äter och äter och äter jag. Och så älskar jag att ligga ner. Vill helst bli omhändertagen... Ja, jag vet att jag hade det väldigt bra som spädis. Fullkomligt trygg var jag då. Det är klart skönt att återvända till den känslan, det är ju ett väldigt trevligt tillstånd. Att äta mycket och gott och att lata sig ;) men jag vill ju inte gå upp i vikt på kuppen!

Hur tar man sig ur en regression? När har man läkt färdigt? Hur kan man hjälpa på processen? Vad ska man lära sig?

Nu skulle jag ju haft en bild på mig själv som liten, men då var kameran trasig, så jag har fått sno en från nätet

Varför är det så svårt att bryta tystnaden?

Att tala om för folk att jag ramlar ner i en depression ibland, det kan jag numera göra utan att skämmas. Det är värre med psykoserna. Nu var det i och för sig länge sedan jag drabbades av en psykos, närmare bestämt 10 år sedan i vinter, så det är ju inte så aktuellt. Men att tala om psykoserna känns svårare än att tala om depressionerna. Jag vet att det finns fler fördomar kring psykoser, så just därför borde jag tala om det, men det får motsatt effekt på mej. Jag vill inte bli utstött. Jag kan inte riktigt se vad jag vinner på att berätta om psykoserna. Inte för att det blir så många tillfällen till det, det är inget man tar upp på fikarasten precis.

Jag jobbar på det, inom mig. Det handlar ju om acceptans förstås. Jag vill ju innerst inne berätta, psykoserna är ju trots allt en del av min historia. Dags att ta tag i den där boken jag påbörjat....

Bilden The Starry night av Van Gogh är hämtad från http://www.arthistoryguide.com

Nader & Simin - en separation

Film på persiska blev det idag. Det är inte ofta jag ser film från den delen av världen. Filmen handlade om ett par som separerar. De har en 11-årig dotter som kommer i kläm. Simin flyttar hem till sina föräldrar, och då får Nader anställa en kvinna att ta hand om hans dementa far. Det blir förvecklingar. Mycket inre handling och inte så snabbt tempo. Perfekt.

Det var ett modert Iran man fick se. Bilden av Iran för mig är fattiga människor på landsbygden, men det här visade moderna människor i stan.

Jag tyckte om den och rekommenderar den. Finns på ett bibliotek eller en filmuthyrning nära dej ;)

En olycka händer alltför lätt

Vi skulle på konfirmation i Helsingborg i lördags, så vi passade på att hälsa på svärfar i Mölle redan på fredagen. Efter en god middag får vi ett glas Talisker. Vi sitter där i godan ro och njuter av den. Då sätter F plötsligt whiskeyn i halsen. Han får ingen luft och far upp från stolen. Han lägger sig på knä och ramlar sedan ihop avsvimmad på golvet. Jag gör Heimlich manöver på honom, får trycka flera gånger innan han börjar andas och vaknar upp.

En sådan lättnad. Gud vet alla tankar som hann fara genom huvudet på mej.

Vi ringer sjukvårdsupplysningen och de säger åt oss att åka in till akuten på en gång. Det blir Helsingborg som är närmast, med taxi eftersom ingen av oss kan köra bil.

Sjuksköterskan tar reda på vad som hänt, kollar blodets syresättning, och pratar med en läkare. Det är ingen fara. Vi kan åka hem igen. Om smärtan i lungorna är kvar på morgonen ska vi komma tillbaka. Vi väljer att sitta kvar en stund på lasarettet, och då hinner smärtan försvinna. Vi åker hem igen och på morgonen känns det inte heller något i lungorna. Skönt! Kvar är bara hostan.

Så det blev konfirmation på lördagseftermiddagen. Lätt skakade var vi fortfarande; jag, F och Fi.

Med huvudet under

Vi tog oss ut till Lomma sent på eftermiddagen, Fi och jag. Det var dags för ett dopp i värmen. Vattnet var så varmt att jag dök i med huvudet under vattnet. Så skönt det var, årets första dopp! Vi var i ett bra tag innan det var dags att hämta E på stationen i Lund.

Bad vill jag ha mer av i sommar!

Dödligt trött

Efter tredje dagen på jobbet...


zzzzzzzzzzzzzzz

Feeling good

Det var psykologiskt bra att ha den där semesterveckan efter sjukskrivningen, då fick jag tid att känna mig frisk och stark. Och så kom jag tillbaka till jobbet efter semestern och inte efter sjukskrivningen ;)

Så det var alltså helt ok att komma tillbaka igår, jag kände mej äkta glad. Där är ju lugnt just nu eftersom många är på semester, passar mej bra. Jag behövde inte äns använda mig av mitt mantra. (se inlägg: Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...)

5,3 kg

Vi plockade jordgubbarna idag, jag och Fi. Finfina, stora Polka på finfina halmbeströdda fält. Kan det bli bättre än så? Nä Rögle bär är bäst! Vi fick ihop 5,3 kg på en halvtimma, dvs drygt 10 liter.

Min fina son, som är en mästare på att vila kroppen, la sig ner i halmen och plockade. "Åh, det här var ju skönt" mös han i solvärmen.

Därhemma frös jag in en del bär och så lagade jag jordgubbs- och krusbärssylt, med fjorårets krusbär. Så nu har vi sylt till pannkakan ikväll. Smaskens! (Ingen bra GI-måltid, jag vet. Men det var tvunget eftersom vi hade nylagad sylt.)

16 kg

Nu har jag köpt mej en bok med GI-recept.

Snabblagad GI - 100 rätter på mindre än 30 minuter / Ola Lauritzson 2011

Jag står inte ut med min stora mage och rumpa längre (har jag sagt det förut?). Nu SKA jag gå ner i vikt. 16 kg till nästa sommar, det är väl inte för hastig nedgång?

Med GI gäller det främst att hålla koll på kolhyderaterna, att man stoppar i sig rätt sort. Det blir det svåra för mig, för jag älskar pasta, bröd osv. När jag gått ner i vikt förut har jag främst hållit koll på sockret, men nu vill jag få en helsund livsstil på köpet, med bra recept.

Startskottet går idag.

snodd bild

Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...

Imorgon bitti är det dags att cykla in till jobbet igen. Det är sju veckor sedan jag var där, sex veckor sjukskriven och en veckas semester. Känns alltid lite konstigt att komma tillbaka när man varit borta så länge. Lite nervöst. Skulle vilja ha någon att hålla i handen när det är dags för fikapaus liksom...möta alla i lunchrummet känns lite motigt.

Vad tänker de om mej? Försöker hålla mig till följande mantra: "what do I care, I'm right here" Med det menar jag att jag är jag, jag duger precis som jag är. De andra får tycka vad de vill, det spelar ingen roll.

Försäkringskassan... (snodd bild)


Jag har kommit på att en del till att jag känner mig stressad är cyklingen; jag stresscyklar för att hinna fram till en viss tid. Jag ska försöka komma iväg lite tidigare, och sen hålla ett mer lagom tempo. Jag har ju flextid trots allt.

Tre veckor ska jag jobba nu, det ska gå bra. Sen har jag ytterligare fyra veckors semester då jag kan hämta ännu mer kraft.

...på det femte gäller det, på det sjätte smäller det!

EM-final 2012

Sista matchen ikväll. Jag har kollat på nästan all fotboll de senaste veckorna så det kommer att bli tomt när det är slut.

Det viktigaste ikväll tycker jag är att både Spanien och Italien satsar sitt yttersta för att bjuda publiken på en rafflande EM-final värd att minnas.

Vem vinner? Jag tror Italien tar det i år.

PS Ja, så fel jag kunde ha.... Men Spanien var väl värda sina guldmedaljer!

Spanien, är ett land, där man vinner EM