Vår

Ljuvligt att vara ute i solen idag. Höra fåglarna kvittra. Se bina ta nektar från krokusen.  Ta sig an gräset som vuxit in i rabatten. Dricka en kopp kaffe på eftermiddagen ute i solskenet. Kunna ta av sig jackan för att det blev för varmt annars. Promenera. Njuta, bara njuta av ljus och värme. Jag ser livet komma tillbaka i naturen, och jag känner livet komma tillbaka i mig.

Kilona

Nu vill jag att de ska rasa av mig, de där kilona, lika snabbt som jag la på dem. Jag är förbannat trött på min stora mage. Jag som hade blivit så smal :( Bilderna på mig under semestern  i juli 2010 i Italien är de sista som smal.  15 kg + är jag sedan dess.  Avskyvärt. Det är den mirakulösa medicinens baksida. Maken till matsug som den medicinen skapade har jag aldrig varit med om förut. Alltid hungrig och aldrig mätt. Konstant sugen på något att stoppa i munnen.

Nu är det dags att vända kurvan nedåt. Jag har gått ned 15 kg en gång förut, så det ska jag klara. Sen ska jag  hålla vikten för gott den här gången.

Besvikelse

Stack med bilen in till Lund för att kolla upp två lägenheter som vi faktiskt har råd med. Jag ville se om områdena var trivsamma. Men ack så besviken jag blev. Jag vill inte bo i något av husen. Trångt, trångt låg husen och gårdarna var tråkiga.  Jag vet inte vad jag hade förväntat mig... inte var det detta i alla fall. Det var en sådan lättnad att komma hem och se ut genom fönstret på vår fina trädgård, istället för att se ett annat hus tätt, tätt intill.

Jag får vara nöjd med det jag har. Vi har gjort huset mysigare, uterummet och braskaminen är underbara att ha.

Jag får väl fortsätta drömma om en sekelskifteslägenhet med en fin gård i  Lund och ett sommarhus vid vatten. Under tiden har jag det himla bra där jag bor. Trots allt.

Minnen kommer till liv

Kvällens bio fick mig att tänka på min mormor, farmor och farfar. Jag saknar er. Jag tycker så mycket om er. Ni levde era liv utan stress, ni hade all tid i världen. Det var så rofyllt att vara med er. Tack kära mormor, farmor och farfar för alla minnen jag har av er. Jag har mycket att lära av er. Ert liv, ert tempo kändes rätt för mig. Så ville jag också leva.

Det är ju faktiskt så jag eftersträvar att leva nu, trots små attacker av prestationstvång som kommer över mig ibland. Jag vill inte stressa mig igenom mitt liv och få ro först när jag blivit pensionär. Jag vill ha ro nu, och det har jag för det mesta. Jag får tänka på hur priviligerad jag är. Jag har ett stressfritt liv. Så är det faktiskt, och det är jag djupt tacksam över.

PS Järnladyn var över förväntan. Meryl Streep var lysande, speciellt som gammal.

Att känna att jag duger

Nackdelen med att bara jobba 50% är att jag inte riktigt räknas med på arbetsplatsen. Jag är där för lite helt enkelt, jag missar för mycket. Det känns inte helt bra, speciellt som jag inte har hittat något riktigt att sysselsätta mig med här hemma, något som kunde väga upp. Jag har hittills mest chillat och tagit det lugnt här hemma, och det är väl gott nog. Tanken är ju att jag ska hämta krafter. Men jag har ändå i mig att jag borde göra något mer här hemma, visa resultat liksom. Hushållsarbetet räknar jag inte.

Det är svårt för mig att förlika mig med tanken att meningen med mitt liv är att bara vara, att bara finnas till... räcker det? Jag jämför mig ju gärna med dem som får extremt mycket gjort, de tycker jag är fantastiska! Jag gör punktinsatser, t.ex. målar fyra tavlor på två dagar. Nej jag känner väl nu när jag vaknat ur vinteridet att jag har massor med tid, men att jag inte fyller den med någonting. Jag vill få någonting gjort, som sagt visa resultat. Att gå ut i trädgården och göra fint känns inte tillräckligt. Jag är lite understimulerad tror jag.

Keep the dream alive

Har börjat vårstäda i trädgården. Klippt bort vissna växtdelar i rabatterna. Nu ska lökväxterna kunna blomma så att man ser dem.

Det har varit en fantastisk dag. Sol och värme, jag behövde inte äns ha jacka på. Nu när våren är här känns det lite roligare med trädgården, jag ser fram emot den varma säsongen igen. Det är på vintern jag vill bo i lägenhet i stan inser jag nu. Hade jag haft råd så hade jag köpt en lägenhet i stan och en sommarstuga vid vatten. Det är vad jag drömmer om.

Ska gå iväg och tippa och hoppas på storvinst...

Da da dansa

Satte som vanligt på radion i köket för att lyssna på P1 när jag lagade mat. Men E hade varit i köket sist och radion stod inställd på någon musikkanal. Det var en bra låt på så det blev till att dansa till matlagningen istället. :) Tack för det E <3

Varför är det så att jag glömmer att göra sådant som jag mår bra av? Nu var det väldigt länge sedan jag dansade sist, trots att det är så bra för mig. Att det ska vara så svårt att få in goda vanor...

Rörelse föder ny rörelse

Oj så mycket ny energi jag fick av min cykeltur. Är det inte någon av fysikens lagar som säger att rörelse skapar ny rörelse, minus det som försvinner i värmeenergi? Städningen gick i alla fall som en dans efter cykelturen. Det känns väldigt bra i kroppen, huvudet och själen efter att ha motionerat 1,5 timme idag.

Rörelse + sol = sant

Solen lyste några timmar idag och vi hann utomhus för att njuta. Det blev en 2,5 milarunda på cykel runt Krankesjön. Kändes riktigt skönt att cykla igen, även om benen blev trötta eftersom det var kraftig motvind halva vägen.

Tanken är nu att jag ska börja cykla till jobbet igen nästa vecka. Det ser jag fram emot. Kroppen mår bäst av att få ett träningspass varje dag. Det har det blivit dåligt med i vinter. Som varje vinter. Jag kommer inte iväg på någon träning under de två månader som cyklingen ligger nere på vintern. Hela jag går som i ide när det blir mörkt och kallt ute.

Men nu är det alltså säsongsstart igen.:)

Varför kommer de aldrig hit?

Vill så gärna se Radiohead, men de kommer ju aldrig hit. De ska till Roskildefestivalen, men dit vill jag inte, jag fixar inte festivaler. För mycket folk, för länge. I oktober är de i Amsterdam för 740 kr. Men nä, vill inte åka så långt. Berlin för 1700 kr blir för dyrt.

Nej jag får vänta till de kommer till Köpenhamn endera året.

http://www.youtube.com/watch?v=jzjUjNPYzLg

Jag känner livet i mig

Underbara, underbara vårsol, värmande, gnistrande, hoppingivande, uppväckande, livgivande vårsol. Jag ärar dig. Jag tillbedjer dig.

Tänk om livet alltid kunde vara så här lätt och glatt och hoppfullt. En sådan dag i solskenet, helt fantastiskt. Hela jag sjuder av liv och glädje. Jag har tagit varje tillfälle till promenad. Vågar mig inte ut så långa sträckor i taget, men jag vet att om jag bara vilar lite grann emellan så orkar foten mer. Det blev totalt 6-7 km idag. Underbart!

Skobry

Nu när jag ska få inlägg till mina skor behöver jag tänka ut vilka skor jag ska använda dem i. Det är ju bara att inse att de flesta av mina skor får underkänt. Jag har ett par gympaskor som jag kan ha ute. That's it. Så idag fick jag gå på jakt efter inneskor till jobbet och till hemmet. Jag hade blivit rekommenderad en fotspecialistaffär i stan och jag hittade vad jag behövde där.

Remissen jag fick från min läkare omfattar två inlägg. Det räcker inte så långt. Gympaskorna får ett par och sandalerna jag ska ha på jobbet får det andra paret. Till här hemma köpte jag ett par Scholl som är väl uppbyggda under fotvalvet, så de ska nog fungera utan inlägg.

När det blir varmare behöver jag ett par sandaler till, att ha ute. Kanske måste jag försöka skaffa en remiss till för fler inlägg. Eller så är foten så bra att det går med vilka skor som helst.

Mycket bry blir det när fötterna strejkar...