Plockar och packar in i det sista. Imorgon bär det av till städernas stad, New York.
Spännande...
Konsten att hålla balansen i livets virvlar, i alltings föränderlighet. Konsten att släppa taget.
måndag 31 oktober 2011
söndag 30 oktober 2011
Gå din väg men stanna
Har just läst ut uppföljaren till Johanna Nilssons Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Det är en mörk och dyster bok där Hanna dras allt djupare in i sin ätstörning och ångest. Hon slussas runt inom psykiatrin mellan psykiatriker som älskar att skriva ut mediciner och de som vill göra henne medicinfri. Det som håller henne uppe är kärleken.
Texten har ett väldigt driv och är, mitt i allt djup, mycket lättläst. Rekommenderas.
Texten har ett väldigt driv och är, mitt i allt djup, mycket lättläst. Rekommenderas.
lördag 29 oktober 2011
En siffra
Nu fick jag en siffra på det jag velat uttrycka förrut: 97% av alla våldsbrott begås av psykiskt friska. Ur Revansch 4/2011.
Det är alltså bara 3% av alla våldsbrott som begås av personer med psykisk ohälsa.
Det är alltså bara 3% av alla våldsbrott som begås av personer med psykisk ohälsa.
fredag 28 oktober 2011
Allt för forskningen
Jag kommer att delta i en forskningsstudie, Stanleystudien, en studie av genetiska och miljömässiga orsaker till bipolärt syndrom. Det är Karolinska Institutet som står bakom studien. Jag blev intervjuad på telefon igår och ska även lämna ett blodprov. Jag tycker det känns viktigt att bidra så att de kan utveckla behandlingen av sjukdomen. Och så fick jag ju en biocheck som tack för besväret ;)
söndag 23 oktober 2011
Maska följer på maska
Orkar inte vara kreativ, men vill ändå skapa något, så jag plockar fram min borgtlömda virkning. Det är oerhört skönt att se något växa fram genom mina händer. Jag behöver inte tänka ut något utan följer bara mönstret. Precis vad jag behöver just nu.
lördag 22 oktober 2011
Öppenhet fungerar
Jag är oerhört tacksam för att jag har en arbetsgivare som respekterar mig och accepterar min sjukdom. Det har fungerat att vara öppen om min sjukdom! =D
Balansering
Det var litet av ett nederlag för mig när jag bestämde mig för att gå ner i arbetstid och bara jobba 50%. Jag ville ju så gärna klara lika mycket som 'alla andra', jag ville ju så gärna göra rätt för mig. Det var dock det enda rätta, det inser jag nu i efterhand. Jag blir ju tyvärr fortfarande väldigt trött av att jobba, men nu har jag tillräckligt med tid för återhämtning. Jag känner också att jag kan ge allt på den tid jag är på jobbet; det känns rätt.
Det gäller helt enkelt att hitta rätt nivå, där man känner att man orkar med. Att inte jämföra sig så mycket med 'alla andra' utan istället se vad som är bäst för sig själv.
Det gäller helt enkelt att hitta rätt nivå, där man känner att man orkar med. Att inte jämföra sig så mycket med 'alla andra' utan istället se vad som är bäst för sig själv.
fredag 21 oktober 2011
Tack Skavlan
Skavlan är mästare på att ta in intressanta och högaktuella gäster till sin talkshow. Ikväll var Ann Heberlein, teologie doktor i etik, där. Hon är aktuell med sin bok Ett gott liv. Ann Heberlein har diagnosen Bipolär sjukdom typ 2. Hon skrev 2008 boken Jag vill inte dö jag vill bara inte leva, som beskriver ett depressivt skov.
Tack Ann Heberlein för att du ger människan bakom en psykisk diagnos ett ansikte!
Tack Ann Heberlein för att du ger människan bakom en psykisk diagnos ett ansikte!
Visst funderar jag
Att ha en sjukdom som av samhället ses som frånstötande är inte helt enkelt. Många timmars funderande har det blivit. Vad jag har kommit fram till är dock att det första jag måste göra är att acceptera min egen sjukdom. Det är nummer ett. Inte förrän jag accepterat min egen sjukdom kan jag be att andra ska förstå mig.
Det har varit en process att acceptera min egen sjukdom, det är inget som jag gjort över en natt; det har tagit flera år. Under tio år av mitt liv drabbades jag av fyra psykoser för att jag helt enkelt inte såg symptomen i tid. Först genom accepterandet har jag kunnat se symptomen och därmed kunnat stoppa sjukdomens utbrytande i tid. Givetvis har sjukdomsinsjuknandena skapat mycket lidande, inte bara för mig utan även för dem som står mig närmast, det går inte att komma ifrån. Samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och hur jag fungerar. Min sjukdom är en del av mig, jag hade inte varit Jag utan den.
Jag har barn, två underbara barn som är mitt liv. 'Hur kan hon skaffa barn när hon har psykiska problem?' tänker du kanske. Det har för mig aldrig varit någon tvekan att skaffa barn, det har hela tiden varit helt självklart. Jag skulle ju egentligen ha fem barn, men jag insåg efter två att de var allt jag skulle klara av; samtidigt som barnen ger mycket energi, så kräver de en del... 'Tänk om de får din sjukdom' tänker du kanske. Ja, tänk om... Jag vet att det går att resa sig igen, hur många gånger man än faller. Det gäller mig, och det gäller dem om de skulle ha oturen att få utslag av mina gener så starkt....
I dagsläget är det ju tyvärr så att det råder många fördomar kring personer med psykisk ohälsa, fördomar som media driver på. Som jag sagt så många gånger förut: jag vill ändra på den bilden.
Det har varit en process att acceptera min egen sjukdom, det är inget som jag gjort över en natt; det har tagit flera år. Under tio år av mitt liv drabbades jag av fyra psykoser för att jag helt enkelt inte såg symptomen i tid. Först genom accepterandet har jag kunnat se symptomen och därmed kunnat stoppa sjukdomens utbrytande i tid. Givetvis har sjukdomsinsjuknandena skapat mycket lidande, inte bara för mig utan även för dem som står mig närmast, det går inte att komma ifrån. Samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv och hur jag fungerar. Min sjukdom är en del av mig, jag hade inte varit Jag utan den.
Jag har barn, två underbara barn som är mitt liv. 'Hur kan hon skaffa barn när hon har psykiska problem?' tänker du kanske. Det har för mig aldrig varit någon tvekan att skaffa barn, det har hela tiden varit helt självklart. Jag skulle ju egentligen ha fem barn, men jag insåg efter två att de var allt jag skulle klara av; samtidigt som barnen ger mycket energi, så kräver de en del... 'Tänk om de får din sjukdom' tänker du kanske. Ja, tänk om... Jag vet att det går att resa sig igen, hur många gånger man än faller. Det gäller mig, och det gäller dem om de skulle ha oturen att få utslag av mina gener så starkt....
I dagsläget är det ju tyvärr så att det råder många fördomar kring personer med psykisk ohälsa, fördomar som media driver på. Som jag sagt så många gånger förut: jag vill ändra på den bilden.
måndag 17 oktober 2011
Vandring
För tredje året i rad gjorde vi en höstvandring i Blekinge. Denna gången blev det på Blekingeleden längs Listersjön. Det var en härlig dag, vindstilla och med solens strålar värmande från en klarblå himmel :)
På kvällen åt vi en fantastisk fyra-rätters middag i brasans sken.
På kvällen åt vi en fantastisk fyra-rätters middag i brasans sken.
Buddha flyttar in
Nu har den första frosten nypt till så det var dags att se över trädgården och ta hand om det som kan skadas av kylan. Jag har t.ex. klippt ner och flyttat in pelargonerna och tömt alla krukor på jord. Buddha fick flytta in i garaget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)