fredag 31 december 2010

Tack för i år

Lugnt nyår. Fi och F roar sej med att smälla lite smällare och raketer mellan varven. Jag har sytt ett litet gosedjur, en hund. Jag väntar på att klockan ska slå tolv så att vi kan skåla in det nya året och jag kan få gå och lägga mej...

Tack ni som läser min blogg. Det känns värdefullt.

Imorgon nytt år - nytt liv ;) Gott nytt år!!!!!!!!

torsdag 30 december 2010

Teknikinvasion

Så var då barnens julklappar till sist installerade. De fick kompletterande högtalare till sina datorer, med surroundljud. Riktigt gött låter det! Bättre än surroundsystemet vi har till TV:n i vardagsrummet. Bättre ljud än det fesiga ljudet jag har på min bärbara dator. Nu inser barnen att det inte är så dumt att ha en stationär dator trots allt...

Annat var det när jag var barn (är jag en gammal kärring nu?)... När jag var 10 år, som Fi, hade jag en radioapparat, det var allt. När jag var 14 år, som E, hade jag en kassettbandspelare med radio. Jag fick överta familjens gamla Bang & Olufsen-stereo från 60-talets mitt(?) när jag var 16+. Familjens första dator, en VIC64 kom när jag gick på högstadiet. Den var dock inget man spelade musik på. Frågan är om den över huvud taget hade något ljud, jag minns ej.

Teknikens utveckling är otroligt snabb och kraven på vad man ska skaffa sej blir extrema, de kryper dessutom ner i åldrarna. När barnbarnen kommer har de väl egen high tech anläggning när de är 3 år; dator, TV, robot - ja det går inte att föreställa sig...

onsdag 29 december 2010

Biutiful

Var på bio - äntligen, det var länge sedan sist. Kom denna gång till Barcelona med hjälp av Alejandro González Iñárritu.

Det var en mycket sevärd film, precis som det brukar när Iñárritu regisserar. Den kräver dock att man gillar socialrealism.

Liten felsägelse

Tonåren är inte bara en frigörelse

- det är att befria sej från föräldrarnas omsorg ;)

Ur spår

Vi fick på skidorna idag, för andra gången denna säsong. Solen strålade från den knallblå himlen, -10 i luften. Det var fantastiskt skönt. Vi tog ett varv på Kungsmarken, Lunds golfbana, denna gången, med perfekt före i spåren. Vi har ju vallningsfria skidor tack och lov. Att hålla på med valla är inget som lockar mej.

Skidåkning är så skönt eftersom man använder hela kroppen, både ben och överkropp, till skillnad från cyklingen som är benfokuserat. Det blev en riktig dust idag, känns skönt i kroppen.

lördag 25 december 2010

Mer jul...




God fortsättning!

God mad, möed mad, mad i rättan tid

Jag har inte gjort annat än ätit de senaste två dygnen känns det som. Nu vill jag inte äta igen förrän jag blir riktigt vrålhungrig. Inget fel på maten, den har varit jättegod, det blir bara lite för mycket. Felet är väl att jag rört på mej för lite i förhållande till alla kalorier jag stoppat i mej.

Två promenader har det blivit idag. En timme mitt på dagen i gnistrande solsken med hög klar luft. Och så en halvtimme på kvällen, då det var kallt, -13, och alldeles stjärnklart. Det är härligt med vinterpromenader.

Jag hade dock behövt röra mej mycket mer känner jag.

fredag 24 december 2010

Julafton 10.55 PM

We made it all the way through, with no stress what so ever. :)

Gästerna fick fika , Kalle Anka och julklappar. De fick lite glögg före maten och tre rätters middag och alla blev mätta (vi hade mat åt lika många gäster till...). Vi lyckades fixa allt och det blev lyckat trots att huvudrätten blev lite försenad. Sist men inte minst blev det många härliga, glada skratt på vägen.

Det blev helt enkelt en helgjuten julafton. Tack alla gäster för att ni ville fira med oss. Stora julkramen =D

torsdag 23 december 2010

Dan före dan

Efter frukosten imorse blev det raka vägen ut och skotta. På vissa ställen var det 1 dm djup snö, på andra 5 dm. Vinden hade placerat snön lite som den ville ;)

Vi var tvungna att ge oss ut på vägarna, vi behövde samla in mer mat och dryck. Första stopp var Dalby frukt. Vi tog vägen förbi Lund istället för genvägen via Hardeberga. Vi ville liksom inte fastna i en snödriva någonstans så här på lille julafton,( att fastna i en snödriva har vi prövat och det är inget roligt...)

Jag tog sedan (ett sista) varv på Ica Andersson medan F och Fi fixade en gran.

Pastalunch och sedan rödkålskok. Koka kola. En andra vända ut och skotta. Lite mat till fåglarna. Koka knäck. Och så granen klädd - i år höggs den inte egenhändigt ned, tyvärr blev traditionen bruten pga vädret.

Nu har vi (stressfri) jul i vårt hus. Imorgon ska det fejas och sedan är gästerna så välkomna så.

lördag 18 december 2010

Julshopping

Vi var ute och slogs i affärerna idag, för att inhandla de sista julklapparna. Det gick faktiskt över förväntan, det var visserligen mycket folk, men det gick snabbt i kassorna.

Nu återstår bara att slå in paketen, maskera dem så att barnen inte kan räkna ut vad de innehåller, det roligaste av allt :)

Mätt i magen

Vinterpromenad i Sandby efter en god tvårätters middag och mättnad i magen. -3,5 grader och vindstilla, riktigt behagligt att vara ute. Det knarrar mysigt under skorna. Vi är dock så gott som ensamma, bara en och annan hundägare är ute. Vi går igenom kyrkogården, här och där är en lykta tänd. Någon har åkt skidor fram till sin grav.

När vi kommer till bron över bäcken kommer änderna fram och tigger mat. Vi har inget med oss så vi går till Coop och handlar en limpa fransbröd. Änderna är hungriga och slåss om brödbitarna. Det är ett himla liv på dem, ingen tystnad vid matbordet precis. Jag tror alla änder fick sej åtminstone en liten munsbit i sin mage.

Dagens goda gärning :)

fredag 17 december 2010

onsdag 15 december 2010

Komma i mål?

Acceptans, acceptans och åter acceptans. Grrr, jag når visst aldrig enda fram.

Sömn

Sömnen spökar för mej, jag kan inte somna om kvällarna utan att proppa i mej en massa sömnmedicin. Så ska det inte vara. Jag kan dock inte bara lämna sömnen åt sitt öde; sover jag inte kommer en psykos helt säkert smygande.

Jag kontaktar min läkare. Tillsammans kommer vi överens om att öka en medicin tillfälligt, tills den värsta mörkerperioden är över. Medicinen gör så att jag lättare kan varva ner, att jag lättare kan somna när det är dags att lägga sej. Det känns rätt att öka medicinen även om det samtidigt är förbaskat tråkigt :( att öka mediciner är aldrig roligt.

Så här har det varit flera år i rad vid den här tiden på året, det hänger tydligt ihop med att mörkret kommer. Det är bara att bita ihop. Ljuset och livet kommer tillbaka.

söndag 12 december 2010

Då i vårt mörka hus

Klockan tre satt vi bänkade i en fullsatt gympasal. Förväntansfulla och med kameran i högsta hugg. Det dröjde en liten stund men till sist steg hon, lucia, med tända ljus och med sitt följe av tärnor, stjärngossar och tomtenissar.

De var duktiga, dessa 10-åringar. De höll sej i skinnet, ingen busade. De tog i när de sjöng, de följde fröken som ackompanjerade dem på piano, de sjön så fint så. De var som små ljusstrålar allihop. Och äntligen infann sej min julstämning :)

Efteråt berättade Fi att lucia först inte ville gå, hon var rädd, för hon hade inte övat att ha levande ljus i håret. Ja lilla vän, det kan man ju förstå, att inte fröken hade tänkt på att öva... De lyckades i alla fall övertyga lucia till sist. Det var tur, så de kunde lysa upp vårt vintermörker.

onsdag 8 december 2010

Min lilla ängel

Jag kommer hem från jobbet. Lagar smånigom mat, dukar, äter i sällskap av Fi. I slutet av måltiden kommer E hem. Jag lägger mej på soffan och tänker mej att vila, bara en liten, liten stund, innan jag tar hand om disken.

E ropar på mej efter ett tag (slumrade jag till?) och när jag kommer ut i köket är allting undanstökat, E har fixat allt.

"Du skulle se ditt leende" säger hon.
"Det är så här man gör mammor glada" svarar jag.

Konsekvenser

Acceptans, acceptans och åter acceptans. När jag tror jag är klar, så visar det sej gång på gång att det är jag inte - jo, jag har accepterat min sjukdom, men inte de konsekvenser sjukdomen för med sej verkar det som.

Det jag tänker på nu är främst att jag inte orkar med lika mycket som andra. Men jag VILL så gärna. Jag känner förväntningar från min omgivning att jag BORDE orka. Att jag bara arbetar 50% under hösten tänkte jag länge att det bara var under en period, att jag skulle komma tillbaka på 75% längre fram.

Jag försöker planera min tillvaro med lagom bitar jobb, familj, vänner och fritid. Men så är det hela tiden något oförutsett som dyker upp som raserar allt. Jag blir stressad. Det räcker inte att jag jobbar 50%, jag blir stressad ändå. Tempot i samhället är lite för högt för mej, det är det jag måste INSE.

Jag behöver väldigt stora marginaler, för att det oförutsedda inte ska sänka mej. Det är bara att acceptera att när jag bara arbetar 50% så har jag tillräckliga marginaler. Hälsan, hälsan, hälsan kommer först. Det är ju inte meningen att jag ska ta ut mej fullständigt.

Jag försöker, försöker att inte se det som ett nederlag, men det är inte helt lätt :(

måndag 6 december 2010

Måndag

Ligger under täcket på soffan i vardagsrummet med datorn i knät. I andra soffan ligger Fi med en dator i knät. Ur datorhögtalarna strömmar musik från Spotify. Runt om i rummet har vi tänt levande ljus. Dagens måsten är slut och jag kan äntligen koppla av.

Måndagsmys.

Är dock trött, trött i huvudet för dagen har gått i ett och jag har inte fått någon avkopplande paus. Jag var dessutom tvungen att jobba över i två timmar. Typiskt eftersom jag sedan var ensam om alla måsten när jag kom hem; F är nämligen bortrest. Inatt blir jag tvungen att ta sömnmedicin för jag är övertrött. Så blir det när dagen är för intensiv.

Måndagsgnäll.

söndag 5 december 2010

Väntan på bättre tider?

Det har snöat idag, ett tunt, tunt snöfall under lång tid. Vägarna är moddiga och hamnar hjulen det minsta utanför hjulspåren tappar bilen fästet och slirar. Så var det i förmiddags och så var det nu ikväll. Det är som bäddat för olyckor.

Jag undrar vad Lunds kommuns snöröjare sysslar med. Jobbar de bara vardagar 9-17, är de då de tror snön faller? Det verkar ju inte bättre... Hela dagen har gått och de har fortfarande inte plogat vägen mellan Sandby och Lund t.ex. Men jaja, pengarna är slut, det var de redan i mars, så det måste ju vi lundabor förstå, att är pengarna slut så kommer det ingen plogbil.

Det märks att vi bor i Skåne, här vet vi inte att snön kan falla när som helst, inte bara under kontorstid. I Lunds kommun vet vi inte att snön som ligger inte smälter i ett kick bara för att det är plusgrader. I Lunds kommun stoppar vi huvudet i 'snön' och låtsas att den inte finns.

Dags att vakna Lunds kommun, och röj snön i tid!

lördag 4 december 2010

Midnatt råder

I år har det inte infunnit sej någon julstämning. Det är ju till och med snö och allt, men julstämningen uteblir ändå för mej. Det är andra advent imorgon och visst har vi en adventsljusstake där andra ljuset ska tändas. Vi har stjärnor i fönstren och små tomtar som tittar fram runtom i huset. Jag har bakat en omgång lussekatter och till helgen blir det pepparkakor. Men känslan vill inte riktigt infinna sej ändå.

Kanske är det för att barnen har blivit så stora och inte längre är så förväntansfulla som de brukar. De tindrar inte längre med ögonen när de hör ordet jul. Det smittar kanske av sej på mej.

Det är ju tur att jag ska få se ett riktigt luciatåg i år i alla fall, Fi's klass ska gå lucia. Då om någon gång ska det väl bli lite stämning. Om inte får jag väl vara glad för det jag har; stressfritt.

torsdag 2 december 2010

Snötider

Snön är så mjuk, lätt och härlig att skotta just nu :) Vi har en yta på ca 15 m2 utanför huset som vi brukar skotta och det är gjort på ett kick dessa dagar. När snön är blöt kan skottandet däremot bli betungande.

Jag älskar snön och hoppas att den får ligga nu. Jag hatar när det töar och blir slaskigt. Det är så vackert ute med allting inbäddat i vitt. Hellre snö, vitt och ljust än grått, mörkt och tråkigt.

Om det blir tid i helgen ska jag ut på en liten skidtur :) troligen får jag F med mej.

tisdag 30 november 2010

Kalla fötter

Det blev dans idag :) men hu så kallt det var. Inte bara att gå dit i -9 grader, mina fötter blev alldeles iskalla mot det oisolerade golvet. Tur att resten av kroppen blev varm av att dansa!

Jag hade med mej en sladd så att jag kunde koppla upp datorn mot rummets högtalare. Ah, att höra sin favoritmusik fylla rummet och så bara dansa loss. Det är känsla det!

Nu har jag kommit på hur man slipper reklamen på Spotify; man spelar aldrig färdigt en låt utan startar hela tiden en ny låt innan den andra är färdigspelad. Och så håller man på = ingen reklam. Thumbs up.

Hur jag fångade tidstjuven

Svaret är : en ledig dag mitt i veckan. Easy as can be.

söndag 28 november 2010

Ta fast tidstjuven åt mej

Var tar all tid vägen? Den verkar gå fortare och fortare för varje år. Så var det sagt av di äldre och så verkar det vara. Den räcker i alla fall aldrig till. Vad gör jag för fel? Har jag för mycket för mej? Förväntar jag mej att få för mycket gjort? Är det någon som har något tips till att hinna med allt inklusive vila?

Här sitter jag nu, söndag kväll, och borde vara utvilad efter två dagars helg. Det har dock inte varit många minuters paus, och jag är snarare uttröttad än utvilad :(

Var köper man mer tid?

fredag 26 november 2010

Fredag kväll

Ingen lycka ikväll när vi letade efter en film att se på. Bläddrade igenom både Voddlers och Telias utbud. Började med viss skepsis titta på en som hette Cop out. Vi slutade dock snart då det var för kass handling, grovt språk och för mycket våld. Inget varken för 10-åring, pappa eller mamma.

Det är inte lätt att hitta en film som passar alla smaker. Nu var vi ändå bara tre som skulle gilla filmen. Istället har vi placerat oss framför varsin dator. Lugnet råder härmed i huset.

torsdag 25 november 2010

Inferno 3

Idag såg jag ett nytt avsnitt på UR play som handlade om en kvinna med schizofreni. Hon kämpade med sina 'röster' som hon hörde, och med fobier. Hon levde ett liv som var starkt begränsat pga hennes sjukdom. Hon hade svårt med de enklaste saker i vardagen, som att t.ex. duscha och diska.

Jag har det ändå bra, trots min sjukdom, jag lever ett rätt normalt liv. Så länge jag tar mina mediciner och får den sömn jag behöver så håller jag mej frisk. Så länge jag inte har för mycket för mej eller blir upprörd så mår jag bra.

Det är bra att påminna sej om det ibland.

söndag 21 november 2010

Harry Potter och dödsrelikerna 1

Vi var iväg ikväll och såg den senaste Harry Potter. Vi fick köra till Malmö för visningarna i Lund var fullbokade. Vi var sist in i salongen...

Det blev som väntat spänning i 2,5 timmar, inte en sekund var tråkig. Visst var den dyster och mörk, men så var ju boken. Mitt i allt mörker fanns det ett vackert parti med, när Harry Potter följer efter ett självlysande rådjur ner i en frusen sjö. Det partiet var starkt i boken och de lyckades få till det i filmen.

Vi satt alla tre på helspänn trots att vi visste vad som skulle hända, timmarna flög fram och vi blev alla förvånade att den tog slut så snabbt.

Filmen får betyg 5 av 5. Nu ska vi tyvärr vänta i ett halvår innan vi får se del 2 :(

fredag 19 november 2010

Helg

Fredag och arbetsveckan är slut. Jag har gått på utbildning i Dewey decimal classification hela veckan. Det har varit svårt och klurigt och egentligen borde det snurra i huvudet på mej, men jag är faktiskt inte så där trött som jag brukar. Jag känner mej helt klar i huvudet. Det har varit riktigt roligt att få lära sej något nytt :) det var länge sedan. Det får vi fira ikväll med att smaka på vinterns första glögg. Och utanför fönstret faller snön...

torsdag 18 november 2010

Inferno 2

Det avsnitt jag såg idag av Inferno handlade om en psykiatrisk akutavdelning. Jag fick lite minnesbilder tillbaka om hur det är att vara där.

Kala korridorer. Kala rum. Hård säng. Ful gul filt. Fula möbler. Allting mycket opersonligt. Och där befinner jag mej, i ett ångestfyllt tillstånd. Livrädd, för jag förstår inte var jag är eller hur länge jag måste vara där. Bland människor jag inte känner. Och så nycklar, alla dessa nycklar överallt. Mediciner.

Det finns ingen trygghet någonstans, och det mår jag ju inte bättre av precis.


Det var åtta år sedan sist. Jag hoppas att jag kan fortsätta att lägga till år efter år, att 2002 var sista gången.

onsdag 17 november 2010

Inferno

Fick tips (tack Bosse) om Utbildningsradions programserie Inferno, om människor med psykisk ohälsa, som går i Kunskapskanalen på torsdagar. De har redan visat 5 program, men de finns att se på UR play.

Det är så viktigt att folk framträder på detta vis och berättar hur de lever med sin sjukdom. Allt för att avdramatisera och slå hål på fördomar.

Nästa program i serien visas imorgon kl 21.00 och då ska det handla om psykoser. Jag kommer att sitta bänkad framför TV:n. Det är alltid mycket spännande att höra andras berättelser kring det jag själv upplevt.

tisdag 16 november 2010

Koncertdags

Hehehe, ikväll ska vi gå på koncert igen. Nu har vi tittat ordentligt på biljetterna och sett båda två vilken lokal det blir; KB. Kvällens band är Teenage Fanclub.

Jag tycker jag är värd en bra koncert nu när jag går på veckolång utbildning som är intressant men riktigt klurig.

söndag 14 november 2010

Familjemys

Igår kväll var vi hemma alla fyra, dessutom utan att någon av oss hade gäster hemma. Det har inte hänt på evigheter. Efter middagen satt vi i vardagsrummet med levande ljus, hela familjen samlad.

Med oss var vår kära familjemedlem Datorn. Men det var inte som det brukar att någon av oss satt insugen i datorn för att spela spel eller kolla sin FB. Nej, vi körde Popquiz. Vi turades om att spela upp låtar på Spotify som de andra skulle gissa på. Visserligen kunde E och Fi varandras låtar bäst, och jag och F varandras, men vi kunde faktiskt förvånansvärt mycket musik över generationsgränserna.

Det blev riktigt lyckat. Det var mysigt att vi hittade något vi kunde göra tillsammans alla fyra, här hemma. På senare år har vi nästan bara umgåtts så här när vi varit bortresta.

Jag hoppas det blir fler myskvällar med hela familjen lite oftare. :)

fredag 12 november 2010

Biverkningar

Jag bytte ut en medicin somras. Den jag hade innan var så gammalmodig sa min läkare. Den nya var modern och mycket bättre. Efter att ha levt med den i ett halvår måste jag ge honom rätt och säga att den fungerar riktigt bra.

Det enda abret är att medicinen ger ett otroligt SUG efter mat som biverkning. Det är inte så himla roligt. Jag har gått upp 8 kilo sen i juni. Suck....Det är helt otroligt svårt att hålla emot matsuget.

Jag har en samtalskontakt, pratar med honom all efter behov. Han sa, jamen rid på det där suget, vänta ut det, rid på suget som på en våg. Det går över. Men det är lättare sagt än gjort. Suget efter mat tar över, det är otroligt svårt att stå emot.

Jag har diskuterat matproblemet även med min läkare. Han undrar hur mycket jag rör på mej. Jag cyklar ju till jobbet 11 km nästan varje dag,och jag går promenader. Ja men tänk hur du skulle sett ut om du INTE rört på dej så mycket kläcker han ur sej.

Som om det skulle vara någon tröst...

onsdag 3 november 2010

En sann dröm

Jag hade en hemlig dröm i tonåren om att bli professionell dansare, men jag hade det mot mej att jag var för stor. Kvinnliga dansare är små nätta varelser som utan problem kan bli lyftna i dansen av någon stark manlig dansare. Jag var lång med kraftig benstomme, passade inte alls som dansare. På den tiden dansade jag jazzbalett.

Istället har jag tittat ganska mycket på professionella dansare. Jag älskar att se hur de rör sina kroppar, de har perfekt kontroll över varje muskel. Det är en härlig uttrycksform.

För ca 15 år sedan började jag dansa frigörande dans, eller creative/transforming dancing som det heter på engelska. Jag har dansat regelbundet varje vecka vissa år, andra gånger har jag åkt iväg för att dansa heldagar, ofta flera dagar i rad. Jag dansar även här hemma för mej själv i vardagsrummet.

Jag har dansat i alla dessa år, men bara för att jag inte uppträder i dans har jag inte ansett mej vara en riktig dansare. Men det är jag ju! Det slår mej nu att jag är ju en Dansare med stort D! Jag har inte perfekt kontroll på mina muskler, men jag dansar, jag uttrycker mej genom dansen. Min dröm om att vara en Dansare är sann!

Halleluja!

För att fira det har jag hyrt en lokal en gång i veckan enda fram till jul. Två timmar har jag ett helt dansgolv för mej själv och min dans. Det känns ruggigt rätt.

måndag 1 november 2010

Höstdag i trädgården

Dagens insats var att kratta undan valnötens löv och dra upp de vissna majsplantorna ur jorden. Det är himla skönt med trädgårdsarbete, bara det blir lite i taget och inte ett enda stort MÅSTE.

söndag 31 oktober 2010

Virvlar

Jag ligger uppkrupen i sängen och känner hur varje muskel i kroppen dunkar av trötthet. Jag kunde knappt ta mej uppför trappan. Det var ett under att jag orkade ta hand om disken efter maten. Samtidigt känner jag en sådan tacksamhet och glädje.

Jag har dansat... igår kväll och hela dagen i dag. Helt underbart var det! Det blir ett sådant fantastiskt möte med framför allt mej själv, men även med alla andra dansare. I ordlöshet kan kroppen röra sej som den själv vill. Utan krav på att det ska vara på ett speciellt sätt.

Vi dansar oss igenom de 5 rytmerna under ledning av Berit Hague (äntligen är hon i Skåne igen!) Vi flödar och låter varje impuls få ett uttryck. Vi dansar staccato och rörelserna blir tydliga och skarpa. Vi skakar loss i kaos där allt återhållet får sitt utlopp. Vi dansar lyriskt, och den nya energin blir rörelse. Vi dansar stillhet där allting får komma till ro i acceptans.

Vi virvlar, sparkar, lever, blundar, ler, skrattar, gråter, njuter, andas, mjuknar, öppnar upp, älskar, möts, är, är och är. Återhållen energi omvandlas till kreativt uttryck. Kroppen är helt fri i dansen. Det är helt fantastiskt!

Förhoppningen är då att jag ska bära med mej detta ut i vardagen, detta varande i absolut närvaro och medvetenhet. Att leva livet, det vill säga, i medveten närvaro, mindfulness.

torsdag 28 oktober 2010

Så var det dags igen

Ikväll var jag tvungen att se till att ta min medicin prickprick 20.00. Imorgon är det nämligen dags att ta blodprover på vårdcentralen. Där måste jag vara prickprick 08.00 imorgon bitti. Jag tar blodprover var fjärde månad pga att jag medicinerar med Lithium. De kollar bl.a. halten av lithium i blodet, och njurfunktionen.

Imorgon ska de även kolla blodsockerhalten i blodet så jag får inte äta och dricka efter 24.00 ikväll. Jag brukar inte äta under natten så det ska inte vara något problem. Värre är det att jag måste vänta med min frukost tills efter blodprovet.

Kanske skulle jag passa på att gå en riktig långrunda imorgon bitti och bränna en massa kalorier före frukost...

Kvällspromenader

Stegräknartävlingen har fört med sej något riktigt mysigt; vi har börjat med kvällspromenader här hemma. Jag får med mej F och Fi ut, en och en eller båda samtidigt. Är vi alla tre, cyklar Fi istället för att gå. Är det bara han och jag så håller han mej sällskap gåendes. Det blir mysiga små samtal under tiden.

Vi går inte så långt, ca 2 km. Alltid samma runda. Enda variationen är att vi byter håll. Vi brukar gå efter maten, när disken är undanstökad, när alla dagens måsten är slut. Tempot är inte särskilt högt. Vi möter inte många andra därute. Det är något rofyllt över dessa promenader, behagligt.

Jag vill att vi fortsätter med dessa promenader även efter att stegtävlingen tagit slut. Jag tror nog jag kan övertala de andra, för de verkar tycka det är mysigt de med. :)

onsdag 27 oktober 2010

Göra sitt jobb

När man går till ett universitetssjukhus får man räkna med att det kommer läkarkandidater med när man ska träffa en läkare. Så var det idag.

Jag måste ge beröm till min ordinarie läkare Stefan för att han betedde sej som han brukar. Han försökte inte imponera på kandidaten eller annat trams ( jfr med mitt tidigare inlägg). Han sa helt enkelt vad han skulle. Och han respekterade mej.

Tack för det! =)

Hurtbullarna

I morse hade jag och F sällskap in till Lund. Det är trevligt. Det händer tyvärr inte så ofta eftersom en av oss alltid sticker tidigt på morgonen, och den andre ser till att få iväg barnen (läs Fi) till skolan. Det var en vacker morgon, om än lite skyig. Träden bär fortfarande på sina färggranna löv, det lyser om dem även om inte solen skiner. Månen, på avtagande, syntes bakom diset.

På hemvägen cyklade jag själv. Det var väldigt blött och kallt. Det gör inte sååå mycket att det regnar på vägen hem från jobbet. Regnar det på morgonen överväger jag alltid att ta bussen. Jag är inte alltid hurtig ;)

Nu närmar sej vintern. Jag brukar göra uppehåll med cyklingen ca 3 månader på vintern, men i år har jag tänkt cykla hela året. Jag har beställt dubbdäck till cykeln, så nu finns det ingen återvändo.

lördag 23 oktober 2010

Surprise?

Ibland vänder livet tvärt och kastar sej utför stup jag aldrig trodde fanns. Enda räddningen är att hänga med i fallet och hoppas att jag ska lyckas landa. Levande.

torsdag 21 oktober 2010

Födelsedag

Oj, det är tur att jag bara fyller år en gång per år med tanke på alla godsaker jag stoppat i mej under dagen ; alldeles för många chokladbitar och bakelse till efterrätt på kvällen. Å andra sidan är det väldigt trevligt med all uppvaktning i form av telefonsamtal, sms, mail, Facebook-hälsningar, och så bäst av allt; frukost på sängen - det hade jag gärna haft varje dag;)

onsdag 20 oktober 2010

Inga nybörjare precis

Dagen vänds upp och ner när E SMS:ar att elever blivit rånade på väg till skolan. Att det kan hända i vår lilla by som är så trygg?!! Idyllen rämnar när storstadsbössen drar ut och härjar på landet. De visste precis vad de var ute efter - de hade varit med förrut.

Nu hoppas jag att skolan och polisen tar tag i detta så att eleverna kan känna sej trygga på väg till och från skolan.

tisdag 19 oktober 2010

Shopping

Jag tycker egentligen inte om köpcentrum, men jag åker ständigt dit ändå. Det är smidigt främst eftersom de har öppet på kvällarna. Då har vi hunnit äta middag och är på gott humör. Sen är ju gratis parkering ett plus. När barnen var små var det enklast att handla på köpcentrum eftersom allt finns samlat på ett ställe. Det håller i sej än idag.

Ikväll var det Fi som behövde lite kläder och skor. När vi var färdiga och på väg ut till bilen sa jag till honom "Om det hade varit E som gick här med alla dessa kassar med kläder så hade hon varit lycklig." Fi svarar "Jag känner mej bara trött". Jag håller med honom, man blir bara trött av att shoppa, speciellt på köpcentrum.

måndag 18 oktober 2010

En födelsedagspresent

När vi kommer fram till KB är jag lite undrande; har svartrockare börjat gilla The Posies? Det är väldigt många svartrockare här på KB ikväll.

Vi ställer oss lite avsides och dricker varsin öl. Lyssnar inte direkt på förbandet, bara konstaterar att de spelar hårdrock. Väldigt konstigt med ett hårdrocksband som förband till en Indie-popgrupp alltså... Det är något som inte stämmer. F frågar om verkligen The Posies ska spela ikväll. 'Javisst' svarar killen i insläppet.

Efter en halvtimmes paus kommer nästa band in på scenen. W.A.S.P heter de, hårdrock igen alltså. Vad sjutton, två förband en söndagskväll. Det kan ju bli hur sent som helst. Vi som ska jobba imorgon.

Vi står där längst bak nästan, och genomlider denna 70 minuter långa koncert. En massa gnälliga gitarrsolon och sång där jag inte hör vad de sjunger mer än enstaka ord. Gång på gång klagar vi "är det inte slut snart". Runtomkring oss är publiken jublande, de sjunger med i alla texter. Märkligt att de som gillar The Posies gillar det här, men ok även min musiksmak är väldigt skiftande. Fast just hårdrock gillar jag inte.

Koncerten tar slut till sist. Svartrockarna sticker hem, vi förväntar oss en ny publik, men det kommer ingen. Jag går och frågar vakten om ett till band ska spela ikväll. När han inser att det är The Posies vi ska se gapar han och säger 'De spelar på Inkonst, tvärs över gatan, men den koncerten är slut nu'. Jag tror inte mina öron. Här har vi stått på fel lokal och lidit, det kan inte vara sant. Vakten försöker muntra upp mej 'Du kom i alla fall billigt undan till den här koncerten, biljetterna kostade 350 kr'. Jag hade betalat 150 kr för min Posies-biljett.

Åh vad jag garvade i bilen på vägen hem, för vad annat kan man göra? Aldrig förr har jag åkt till fel lokal för en koncert. Att de bara släppte in oss!

Vad bidde det då? Det bidde ingenting.

söndag 17 oktober 2010

Penseldrag

Brrrrrr jag är alldeles frusen. Har stått i min 'ateljé' och målat. Jag blev så fast i målandet att jag inte tänkte på att det var kallt.

Jag har flyttat ut måleriet i uterummet sedan vi möblerade om i källaren. Jag älskar min nya 'ateljé' för där är så ljust. Det är härligt att måla i det ljusa! Nackdelen är ju då att det blir väldigt kallt så här års. Och kallare lär det bli.

Idag bidde det i alla fall ett elefantansikte.

lördag 16 oktober 2010

Hustomten

När barnen var små berättade vi om hustomten. Att vi har en liten tomte som bor i vårt hus. Det är han som brukar ge barnen julklappen de får på julaftonsmorgon.

Ebba förstod att det var påhitt när hon var sådär sex-sju år. Hon gick in för vår historia och hjälpte till att övertyga Filip om att det var sant. Hon skrev små meddelanden till Filip som var undertecknade Hustomten.

Vi sa att han bodde i vår källare.

Jag tror det är han som äter upp alla våra strumpor ;)

fredag 15 oktober 2010

Fredagsmys

Jag har driv i cykeln på hemvägen, speciellt på fredagar ;) Idag hade jag och Fi fredagsmys på eftermiddagen med clementiner, kanelbullar, jos och kaffe.

Ikväll har jag laddat med fem filmer, då borde jag fastna för någon tycker jag. Resten av familjen är alla iväg ikväll, var och en på sitt håll. Så jag får mysa i min ensamhet.

torsdag 14 oktober 2010

Bottennapp

Lånade hem en film från bibblan idag, en 'nyutkommen' som jag hade reserverat.

Det var en SF-film som hette 'The quiet earth' från 1985. Den var låååångsaaaam, det var ett annat filmspråk på den tiden, den var inte riktigt som jag hade tänkt. Jag orkade bara se halva filmen.

Hoppas att jag får tag i en roligare film imorgon när jag är gräsänka.

onsdag 13 oktober 2010

Skydd mot hackers

Hoppas alla med trådlöst nätverk såg Uppdrag granskning ikväll. Det gäller att ha rätt kryptering annars kan hackers hur lätt som helst ta sej in i nätverket och se kontokortsnummer, lösenord osv. Inte WEP utan WPA.

Maken står för våran WAP. Så säker man nu kan vara ute på nätet...

Lilla fågel blå

Det är nog lite jasminbuske över mej

även om en psykos jämnar mej med marken
kommer det alltid nya grenar, nya blommor ;)

Det krävs mod

Jag lyfter på stenen
mossbeklädd
där leker livet
trots tyngden

Ständigt öppnas
nya världar


Jag andas tungt
lyfter på minnena
söker under
finner
mej själv

Lugn och ro

Sov inte särskilt bra inatt så jag behövde stanna hemma ifrån jobbet idag. Kunde jobba ett par timmar hemifrån; bemannade Fråga bibliotekets chatt. Resten tar jag igen på fredag.

Till och från har jag en natt med dålig sömn. Då är enda sättet att ta det lugnt dagen därpå, att vila mej ifrån intryck. Gör jag inte det så fortsätter jag att sova dåligt nästa natt. Att jag sover ordentligt är grunden till hur jag mår. Sover jag dåligt flera nätter i rad så blir jag sjuk. Jag är väldigt känslig, och vill inte riskera en psykos.

Det är en konst att ta hand om sej själv på bästa sätt ;)

Dela med mej

Jag har läst andras texter om bipolär sjukdom, och de texterna har varit väldigt värdefulla för mej. Jag hoppas nu att mina texter ska kunna vara värdefulla för er med liknande upplevelser, för er som har sjuka anhöriga, och för er som vill veta lite mer. Jag hoppas att texterna ska skapa förståelse för psykisk ohälsa så att människor ska våga närma sig oss med lite lekfull nyfikenhet istället för att förskjuta oss pga av sin okunskap, fördomar och rädsla.

tisdag 12 oktober 2010

måndag 11 oktober 2010

Korpen går

Fick idag en leverans av 49 stegräknare till jobbet. Vi ska vara med i Korpens stegtävling för Sveriges kommuner. Det är alltid bra med rörelsetävlingar för de sporrar alla att röra sej mer än de brukar. Det brukar smitta av sej även på de som inte är med i tävlingen.

Många steg ska det bli. Jag har redan tjuvstartat;)

Skillnaden mellan en dålig och en bra läkare

Jag har ju träffat en del läkare genom åren. Många mycket bra, några mindre bra. Viktigaste tycker jag är att de lyssnar på vad jag säger och tar mej på allvar. Att de faktiskt försöker göra någonting åt de besvär jag har.

Mina minnen får tala för sej själva:

Minnesbild 1993

Varje gång jag går till min läkare sägs samma sak.

’Jaha hur har du det nu Ingela?’
’Jag mår inte bra för jag har inget att syssla med.'
'Jaha'
'Jag ligger på sängen större delen av dagen.'
'Jaha'
'Jag behöver något att göra på dagarna.’
’Jaha. Hur ser din medicinering ut?’

Gång på gång på gång. Tills en dag, då det finns en läkarkandidat med på samtalet.

’Nå Ingela hur har du det nu?’
’Jag behöver något att sysselsätta mej med om dagarna. Jag mår inte bra av att gå sysslolös.’
’Jaha, men det ska vi väl kunna ordna. Det finns en arbetsterapi du kan gå till, där du kan väva, sy och pyssla med olika saker. Skulle det vara något för dej?’
’Jaa, det vill jag väldigt gärna gå på.’
’Jaha, men vad bra, jag ringer dem på en gång.’

Och så var det ordnat. Så fort jag börjat på arbetsterapin mådde jag genast mycket bättre. Tänk om "doktor jaha" hade lyssnat på mej ifrån början, då hade jag kommit tillbaka mycket snabbare. Först när han hade en läkarkandidat hos sej som han skulle imponera på så var han professionell.

Det var på den tiden det fanns arbetsterapi.


Minnesbild 2003

Jag har gått många timmar i terapi, och känner att jag behöver någonting för kroppen istället för tankarna. Jag tar upp frågan med min öppenvårdsläkare.

'Jag skulle vilja ha övningar för kroppen'
'Vad tänker du dej då?' frågar Ingvar.
'Feldenkrais har jag provat tidigare, det tyckte jag om'
'Nu har vi inte feldenkrais här i öppenvården. Jag kan erbjuda dej att gå Basal kroppskännedom hos en av våra sjukgymnaster.'
'Ja, det skulle jag vilja prova'

Ja, det var så jag fick börja hos Maria. Tack vare att han tog mej på allvar.

Kraa kraaa

Hör kråkans kraxande
också det är en sång till livet

söndag 10 oktober 2010

Ansvar

Jag bär själv ansvaret för mitt eget liv. Det finns en tråd, glimmande röd. Sakteliga visar den sej tydligare, slingrar sej fram genom det landskap som är mitt liv. Jag kan tydligt se mej själv tänja gränserna så att det brister. Så har det varit. I framtiden strävar jag efter att hålla mej inom gränserna.

Att vandra livets stigar är att ständigt sticka hål på sin egen uppblåsthet, på ett eller annat sätt. Det finns inga garantier, vilket är hårt men ärligt. Det kan gå åt helvete, men det kan också bli till det bästa. Jag gör så gott jag kan.

Balansera på livets spindeltråd

Just nu försöker jag hitta en balans i tillvaron där jag utgår ifrån mina behov, utan att känna några krav utifrån. Syster Duktig har pressat sej för hårt och jobbat tills hon stupat, dubbelarbetande som hon är ;) Nu ska det bli ändring på det:

Precis som förut ska där finnas plats för barnen, maken, hemmet och trädgården.
Släkt och vänner får gärna ta större plats.
Jobba ska jag, men betydligt mindre än de senaste två åren. På så vis ska jag slippa ha stressen flåsande i nacken hela tiden. Jag måste kunna andas!
Pauser ska det finnas många. Tai chi, läsa, dansa... bara sitta och glo.
Det nya är att jag vill SKAPA igen, för det i sej ger mej ny energi. Det blir jag glad av.

Ingela 4.1 coming up ;)

Definition

Min sjukdom tar sej uttryck i att jag drabbas av antingen en psykos eller en depression när livet blir för påfrestande. Jag är väldigt känslig och har låg stresströskel. Jag har en diagnos som låter väldigt skrämmande, Cykloid psykos. Dels för att den är cykliskt återkommande, dels för att en psykos är skrämmande i sej. Det finns en sida på nätet som beskriver Cykloid psykos väl. Den vill jag rekommendera. Den beskriver vad som händer vid en psykos, symptom och diagnos likaså. Det är Johan Cullberg som ligger bakom denna sida. Han har även skrivit en bok i ämnet, som heter just Psykoser. Boken är givetvis mer uttömmande.

Det är först efter ett antal skov som jag riktigt har fattat och accepterat att jag har den sjukdom jag har, att jag är känslig och inte tål påfrestningar särskilt bra. Jag har länge velat tro att jag kan allt lika bra som alla andra. Jag har fått lära mej den hårda vägen. Jag behöver leva mitt liv i långsamhetens lov, med många pauser och utan stress.

lördag 9 oktober 2010

Höstpromenad

Vi åkte till Skärva naturreservat utanför Karlskrona idag. Det var en härlig höstdag med klarblå himmel och hög, klar luft. Vi vandrade i ett ganska lugnt tempo genom bokskog, över ängar och längsmed havet.

Det är mycket värdefullt för mej att vistas i naturen. Jag mår så bra av det. Naturen tillåter allting, inte bara det vackra och fulländade utan även det risiga och döende. Jag hämtar mycket kraft ur mina promenader i naturen. Idag gjorde jag även några fynd i trä som jag ska jobba lite med därhemma.

Vi hann med en liten tur in på Ronneby konsthall också. Det var en keramiker och fyra textilkonstnärer som ställde ut. Jag kände mej inspirerad av deras verk, ville hem på en gång och prova att arbeta med nya material.

Dagen avslutades med trerätters middag i brasans sken. :)

fredag 8 oktober 2010

Sökande

Träden vet att gräva där de står
att lyckan finns just precis
där fröet en gång började gro

torsdag 7 oktober 2010

Bena vilda hästens man

Vi är en liten grupp, fyra kvinnor, som träffas en gång i veckan för att göra Basal kroppskännedom och Tai chi. Vår ledare är en fantastisk kvinna, Maria, som är oerhört engagerad i sitt jobb. Hon är sjukgymnast på Psykiatriska Öppenvården i Lund. Lugn, glad och med övertygelse leder hon oss genom övningarna på sin norrländska. Hon är verkligen inspirerande!

Att göra kroppskännedomsövningar är att hitta hem till mej själv; det är så oerhört skönt att göra dessa enkla övningar. Känna efter var gränserna går, vad känns skönt, vad känns inte skönt. Att hitta mittpunkten i kroppen varifrån all energi, all rörelse utgår ifrån, det var verkligen en aha-upplevelse för mej. Nu har jag mitt centrum, däri kan jag vila.

Höjdpunkten är ändå Tai chi. När jag gör Tai chi är det som jag rör mej i vatten. Rörelserna flyter långsamt men ändå kraftfullt. Det är meditation i full koncentration; vi följer ett speciellt rörelseschema, en speciell form. Varje rörelse har sitt namn: vågen, boll till höger, ormen kryper upp etc. Namnen gör det lättare för mej att minnas rörelserna när jag ska göra dem ensam. Det är härligt att göra Tai chi i grupp, alla tillsammans. Det blir ett sådant flöde, en sådan lugn energi i rummet. Allra bäst är det att göra Tai chi utomhus, gärna vid havet. Då känner jag mej ett med allt ;)

Känslan från kroppskännedomsövningarna och Tai chi:ns långsamma flöde bär jag med mej ut i vardagen. När jag känner att det går för fort försöker jag hitta Tai chi:ns långsamhet inom mej. Som Maria säger, Tai chi:n bär jag med mej resten av livet. Kroppen minns allt.

onsdag 6 oktober 2010

Att knapra piller

Något som jag tror de flesta som lever med psykisk ohälsa har tampats med är medicinerna. Ska jag ta mediciner eller ej är nog den svåraste frågan. Alla vet vi ju att läkarna väldigt gärna skriver ut mediciner ;)

Det var rätt tungt när jag insåg att jag medicinerar för resten av livet. Jag klarar mej inte utan medicin. Jag hade då flera gånger provat att sänka medicinerna och att sätta ut dem helt. Det gick inte. Jag blev genast känsligare och insjuknade. Eftersom mitt humör pendlar upp och ner behöver jag stämningsstabiliserande medicin, annars tål jag inte livets motgångar, utan blir lätt sjuk.

Sen är det biverkningarna, för biverkningar får man, av en eller annan typ. I läkemedelsbeskrivningarna står det långa listor med biverkningar så det är bara att välja några ;) Efter ett tag vänjer man sej vid dem. I vissa fall har de dock varit så svåra att jag varit tvungen att byta medicin.

Det är ju meningen att medicinerna ska tas vid samma tidpunkt varje dag. Det har varit svårt för mej att minnas om jag tagit min medicin eller ej, eftersom det alltid är samma ritual och det inte går att skilja en dag från en annan. Därför har jag min finfina dosett där jag kan se om jag tagit min medicin eller ej. Så får det bli när minnet är kort.

Efter jag fick barn har jag haft det lättare att acceptera att jag medicinerar. Jag har inte bara mej själv att tänka på. Jag måste hålla mej frisk för deras skull. Jag har ett ansvar gentemot dem. Jag är en ordentlig mamma som tar min medicin och håller mej frisk. Så enkelt är det. Jag är tacksam för att det finns mediciner, för hur hade jag annars mått idag? Var hade jag befunnit mej?

Ibland är 11 km väldigt långt

"Mamma Pappa kom hem. Jag har skadat mej" står det i ett mail. Jag sitter i Informationen på biblioteket. Jag drar efter andan och kastar mej över telefonen för att ringa hem till Filip. "Jag har ont. Kom hem."

Jag försöker få tag i Fredrik, men han iggar mej, pratar redan i telefon. Typiskt, han är ju den som kommer hem snabbast eftersom han har bilen. Som tur var har vi ingen rusning i Informationen, så jag kan sticka hem. Jag trampar på allt vad tygen håller, men aldrig har cykelturen hem känts så lång! Jag kan inte vara hemma snabbt nog.

Nu var det inte så farligt med armen trots allt. Det var ju skönt. Jag kan andas ut; puh...

tisdag 5 oktober 2010

Kämpa på!

Det gjorde ont i mej när jag läste om mannen med schizofreni i Sydsvenskan idag. Han var inte alls överens med sin sjukdom, ville inte acceptera sin diagnos. Han mådde så dåligt.

Något som gjort det lättare för mej att leva med min sjukdom är acceptans, acceptans och åter acceptans. När jag väl accepterat min sjukdom är den mycket enklare att leva med. Jag har blivit bättre på att inse mina begränsningar. Jag har också blivit bättre att lägga tid på det som stärker mej.

En sak är säker. Jag kommer aldrig sluta kämpa. Jag kommer aldrig att ge upp. Min sjukdom kan göra sej påmind, jag kan bli sjukskriven några veckor, några månader, men jag kommer alltid tillbaka.

måndag 4 oktober 2010

Bollen är i rullning

Sydsvenskans artikelserie där människor med olika typer av psykisk ohälsa träder fram är mycket välkommen! Vad jag har väntat! Den är ett led i kampanjen Hjärnkoll för attitydförändringar gentemot människor med psykisk ohälsa. Attitydförändringar behövs. Ämnet är fortfarande väldigt tabubelagt. Det finns mycket okunskap och rädslor kring psykisk ohälsa. Medierna har huvudsakligen skrivit om psykisk ohälsa i kombination med brott. Det skapar fördomar och rädslor, men framför allt ger det en väldigt orättvis bild av psykisk ohälsa.Huvuddelen av oss är inte brottslingar och mördare. Ingen vet att huvuddelen av oss med psykisk ohälsa lever ett normalt liv. Att vi är friska i långa perioder, men då och då drabbas vi av en tids sjukdom. Det ser lite olika ut beroende på vilken diagnos vi har.

Vi är många som lever med sjukdomen lite i smyg, pga av alla fördomar. Jag har länge tänkt skriva om min sjukdom och det liv jag lever, men tvekat. Nu i och med Hjärnkollkampanjen och Sydsvenskans artikelserie känner jag dock att det är rätt läge. Dagens huvudperson i Inpå livet i Sydsvenskan är en kvinna med bipolär sjukdom. Precis som kvinnan i artikeln har jag en bipolär sjukdom, en variant; Cykloid psykos. Det låter mer skrämmande än vad det är. Mitt humör svänger upp och ner lite mer än 'normalt'. Jag har insjuknat i både depression och psykos, som är de två polerna i denna sjukdom.

"Livet är mycket mer än en diagnos", som kvinnan i dagens artikel så klokt sa. Det är det jag tänker visa med mitt fortsatta bloggande. Men jag tänker också skriva om min sjukdom, helt enkelt för att avdramatisera den.